Makten och härligheten

En gång var jag tanig och liten. En spinkig, intetsägande 11-åring som gick genom livet och längtade efter att bli vuxen. Jag hungrade och törstade efter att förstå hur saker och ting hängde ihop. Det var magiskt att få veta vad någon tyckt eller tänkt eller gjort på en annan plats i en annan epok.  Då bodde jag i en bruksort som blivit av med sitt bruk. Kan det bli mer eländigt? Ändå lyckades mina fröknar och magistrar måla upp en värld av kunskap och bildning för mig.

Femtio år senare läser jag om min väninna konstnären som skrev en artikel. Hon gjorde sig rolig över den politiska dubbelheten, skenheligheten och det allmänna hyckleriet. Typ att svenskarna förfasar sig över hur ojämställda muslimer är men samtidigt är det lika hög andel svenska, frigjorda kvinnor som misshandlas till döds i Sverige, av sina lika frigjorda, röstberättigade och upplysta män,  som i det mest islamistiska, fundamentalistiska och icke sekulariserade landet på jorden. Pinsamt eller missförstånd?

Hon brukar bjuda på soppa på sin gårdsplan den första januari varje år. Ibland har hon haft mystiska föreställningar i sin ateljé. Stått framför publiken och visat djurhudar och reciterat poesi. Det har hänt att jag tänkt ”vad vågad hon är.”

Så kom vi till den där dagen för någon  eller några veckor sedan. Den taniga, spinkiga elvaåringen från 1971 har blivit en ganska rundlagd tant i övre medelåldern. Väninnan med det ekivoka språket och de vågade recitationerna blev uthängd, jagad, hotad, förnedrad och tillintetgjord. Hennes krönika i en lättsamt ironisk ton missförstods å det grövsta. Hon fick tusentals hatbrev, hot, kommentarer och påhopp. Till slut gav hon upp. Brydde sig inte längre om att svara eftersom varje svar utlöste en ström av nya påhopp. Jag, som alltså numera är en rundlagd, vuxen tant med chefsposition och mandat, funderade över om det hade haft så stor verkan att bli vuxen.

I samma veva gick en ambassadör ut och sa att demokratin är på väg bort. I Sverige alltså. På väg bort från Sverige. Att Sverige skall bli ett expertstyrt land, inte ett folkstyrt som demokrati innebär. Det väckte också en massa debatt. Många sa att han, den där ambassadören, måste behärska sig innan han gör uttalanden. Andra menade att det inte spelar någon roll för det är ingen som lyssnar längre. I alla fall inte på honom.

Han är journalist från början, innan han blev ambassadör. Journalister ska ju vara skolade i att tänka kritiskt och granska källor. Han avfärdas som om han vore korkad. Det gör mig lite orolig. Det är mycket som gör mig orolig faktiskt.På sätt och vis har jag aldrig lämnat den där bruksorten eller åldern som innebar noll och inget inflytande. Trots högskolepoäng och visitkort så står jag lika maktlös inför dumhet och okunskap som den taniga flickan en gång gjorde.

Människor tycker och tänker och gör utan att ha tagit reda på vad som ligger bakom saker och ting. När någon ropar ”FY” fyller man i utan att ens veta varför. Mobb kallas det när människor oreflekterat följer gaphalsar och blir upphetsade längs vägen. Det drabbar alltid oskyldiga och värnlösa. Det sker i stundens hetta och med känslor i svall.

Det bästa vaccinet mot dumhet är bildning. Jag tror faktiskt att kunskap är lösningen på många av världens problem. Den som har kunskap går inte att lura. Det som gör mig så orolig är att de allra flesta verkar föredra att äta chips eller kolla på ishockey eller film eller spela spel eller sova framför att skaffa sig kunskap. Det som gör mig förfärad är att de allra flesta verkar tycka att det smarta är att göra så lite som möjligt utan att någon upptäcker det. Det som gör mig helt utom mig av oro är att det finns människor som på fullt allvar tror att det inte behöver bry sig om andra människor och hur de har det.

Jag vet verkligen inte om min konstnärsväninna och den där ambassadören har rätt eller fel. Däremot vet jag att de borde kunna tycka och tänka utan att bli påhoppade och hotade och attackerade. Folk som är kloka och engagerade är bra och bidrar till att saker och ting granskas ur många synvinklar. Experter, hur kloka de än må vara, har sin expertsyn. Sånt som är okänt platsar inte i expertvärlden. Det mesta är ännu okänt och därför får det inte heller plats. En värld, ett land, en kommun, som styrs av experter vore kanske en enkel lösning men en väldigt enögd sådan. Den kanske är mer rationell än dito styrd av oinsatta idioter som inte orkat utbilda sig, men fortfarande saknas möjligheten till olika ståndpunkter och synsätt. Hur jag än vänder och vrider på temat landar jag ändå i att demokrati är det styrelseskick som får mig att känna något varmt i hjärtat. Jag tror att det var det som elvaåringen i bruksorten längtade efter. Åsikt som bryts mot åsikt, argument mot argument. Då måste vi orka. Inte hota eller trakassera eller avfärda utan orka. Orka underbygga och läsa och debattera och reflektera. Det som skiljer människorna från djuren. Trodde jag som elvaåring. Eller?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud