För att kunna tapetsera

 

Två kvinnor vid ett lunchbord på en arbetsplats i Småland. De pratar om hur den ena snart ska bli farmor. Det är så spännande. Livets efterrätt. Den blivande farmodern riktigt lyser. Den andra kvinnan är redan rutinerad farmor. Hon berättar om när sonhustrun väntade sitt andra barn.

-Nuförtiden är det ju normalt att man vet vilket kön barnet har, säger den blivande farmodern.- Så var det inte när jag fick mina barn. Jag vet inte ens om man kunde ta reda på det helt säkert då. Och inte hade jag velat veta det heller.

-Nä, fyller den rutinerade farmodern i. -Det håller jag med om. Man behöver faktiskt inte veta det. Men nu när tvåan kom så ville de veta för att kunna tapetsera. Det förstår man ju, de skulle ju göra i ordning rummet och då behöver man ju veta. Men annars hade de inte frågat efter barnets kön.

Jag står vid mikrovågsungnen och väntar  på att min lunch skall bli varm. År 2017 måste den här familjen, sonhustrun och sonen, veta könet på sitt barn för att kunna välja färg på tapeterna. Vad skall vi använda våra medicinska diagnosmöjligheter till om inte att vägleda familjerna i heminredningsdjungeln? Det vore ju förskräckligt om barnet som föds som flicka får pojktapeter eller ett litet gossebarn får en flickfärg på väggen.

Jag står där och undrar om jag hört rätt.

 

2 kommentarer

  1. Det är vad jag också hört från vänner som tagit reda på könet, att det är av rent praktiska skäl för planeringens skull…

    1. Ja, vi gör kön genom att resonera så här. Det kan ju knappast spela någon roll egentligen vilken färg väggarna har i bäbisens rum. Men vi bemöter och behandlar flickor och pojkar olika redan från det att de ligger i magen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *