Älgtjurar och förväntningar

Det är en krispig höstmorgon och bilen spinner tyst. Jag är på väg till jobbet och går i tankarna igenom vad som skall hända i veckan. Plötsligt trycker min högerfot , utan att mitt huvud är inkopplat eller ens förstår vad som händer, stenhårt på bromsen. Ur handväskan som jag har placerat på sätet bredvid mig flyger parkeringbiljetter, pennor, visitkort och en massa papper som fyller hela bilen. Handväskan flyger också och landar upp-och ned på golvet. Hur en enda kraftig inbromsning kan resultera i så mycket kringflygande handväskebråte är ett mysterium. När jag försöker förstå varför min fot bestämde sig för att trycka bromsen i botten upptäcker jag att jag inte är ensam. En älggubbe promenerar, nä han lunkar, lite makligt över vägen två meter framför fronten på min nya, fina bil. Inte en blick bevärdigar han mig utan lufsar bara vidare i sin takt. I den mötande filen har en buss stannat av samma anledning som jag.

-Hallå, om du ska gå omkring sådär så blir du överkörd, säger jag indignerat men älg-gubben bara lufsar vidare som om varken min bil eller bussen fanns.

Jag kör vidare, lite skakig men tacksam för att min högerfot tog kommandot när huvudet var upptaget med funderingar om allt annat än uppdykande älgar.

På kvällen, efter kursen, säger yngste sonen att matkassen har kommit. Varannan vecka får jag en matkasse till dörren med fyra middagar avsedda för två personer. Det medföljer alla ingredienser och recept, allt jag behöver göra är att laga till maten. Eftersom min hemmavarande familj består av tre män i olika åldrar som gärna äter kött med kött till både lunch och middag är denna matkasse med vegetariska och inspirerande recept mitt sätt att överleva. De fyra middagarna blir förutom min middag också min matlåda i minst fyra dagar. Recepten är väl tilltagna och innehåller ofta spännande, för mig nya kombinationer och recept. Det händer, väldigt sällan men dock, att någon av de tre herrarna smakar på min matkasse men då brukar de tycka att det är för mycket grönsaker, för konstiga kryddor och för lite kött. Den här gången har jag fallit för ett extraerbjudande förutom de fyra middagarna – hembakta cookies med pekannötter. Jag har sett fram emot att packa upp matkassen och där hitta en rulle med kakdeg – cookies – att skära och lägga på plåt. Företaget som levererar kassen erbjuder titt som tätt små extra tillägg,  guldkanter på vardagen ,och vem vill inte ha lite hembakta kakor en septembervecka? Så smart, har jag tänkt, att erbjuda stressade människor genvägar till hembakt.

Det finns inte någon rulle med kakdeg i kassen. Där ligger istället en påse pekannötter, ett litet paket smör, farinsocker och en påse vetemjöl. Helt vanliga ingredienser för den som vill baka. Mina förväntningar om en färdigknådad mördeg med lite nötter i har inte infriats. Jag är ganska säker på att jag har skapat dem själv – förväntningarna. Lika säker är jag på att jag inte förväntade mig att möta skogens konung på väg 27 idag på morgonen.

Nä, det blir inte alltid som jag tänkt. Nu får jag väl ställa mig och baka. Det blir säkert gott även om det kommer att ta lite längre tid än jag förväntade mig. Vilken tur att vi lever både jag och älg-gubben tack vare min högerfots blixtsnabba och beslutsamma agerande. Då kan jag ju smaka på kakorna. Älgen tänker jag dock inte bjuda.

 

2 kommentarer

  1. Vilken tur både du och älgen (och den nya bilen) hade! Själv körde jag på ett rådjur i januari, det fanns ingen återvändo när han/hon väl hade börjat rusa framför bilen. Jag hade tur men värre gick det för rådjuret och bilen…

    1. Ja, både jag och älgen hade tur den här gången. Det gäller att vara alert när man är ute i trafiken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *