Orsak och verkan

När jag var sex år och skulle fylla sju flyttade vi från Lysekil till mörka Småland. Från klippor, salt hav och måsar till skog, grus och älgar. Från den utlovade balettskolan jag skulle få gå i till en bruksort med fröken Matsson som gitarrlärare. Om vi inte hade gjort det, om min pappa inte nödvändigtvis hade varit tvungen att byta jobb, hade jag kunnat bli prima ballerina. Jag hade kunnat resa runt i världen och dansa på alla dess kända scener och vid det här laget hade jag sedan länge varit pensionär. Klassiska dansare pensioneras ju tidigt.

I Åseda fanns ingen balettskola med stång och tåspetsskor. I Åseda fanns det en kiosk och ett glasbruk och en trähusfabrik. Det fanns Konsum och sparbank och isbana där det såldes kokt korv med bröd under matcherna. Man blir inte prima ballerina av att träna handboll och jag fick nöja mig med handboll eftersom det var det som fanns. Det och scouterna och kören. Jag har sjungit i kör sen jag flyttade till Småland men någon balett såg jag inte röken av förrän jag flera år senare som student flyttade till Göteborg och västkusten.

Alltså. Min far klättrade vidare i karriären – då blev hans barn scouter och körsångare. Världen berövades en stor artist men vi trivdes för övrigt ganska bra i Åseda. Inte så dumt alls faktiskt. Undrar om de där mördarna i USA hade blivit underbara familjefäder om deras kvinnor bara fortsatt att vara deras….egendom?

Vad krävs för att vara rubriksättare?

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *