Det är väldigt enkelt att hitta fel och brister hos människor. De är korta, tjocka, elaka, vindögda, enögda, infantila, obildade, trista, beräknande, korkade, påstridiga, näriga, söliga, slarviga, enfaldiga, långsamma, ostrukturerade, obalanserade, gamla, omusikaliska, diviga eller något annat bedrövligt. Hårda omdömen formuleras med lätthet. Syftet? Kanske tror vi att vi genom att tala om hur usel någon är så skall vederbörande genast upphöra med det som vi ser som fel. Som om hen inte hade en aning om sitt tillkortakommande innan vi satte ord på det.

Konstruktiv kritik brukar handla om att man kritiserar beteenden och inte egenskaper. Konstruktiv kritik bygger på respekt för människor och varsamhet med dem. Det handlar om att ta ansvar för vad man säger och skriver och skilja vad någon gör och vad någon är.

Nätet fylls av utsagor och påståenden. Några är just konstruktiva och går att bemöta, reflektera kring och diskutera. Andra är smaskiga påhopp på personer som inte ges någon som helst möjlighet att varken försvara sig eller gå undan. Innan nätet fanns hade några av dessa diskussioner varit gräl mellan de berörda, gräl som förhoppningsvis involverat de inblandade och som resten av mänskligheten hade sluppit avhöra. Nu delges vi alla pinsamheter, alla detaljer och verbala smockor publikt. Vi bjuds in att hjälpa till genom att fylla på med adjektiv och tyckanden om den som skall springa nätlopp. Vi blir en mobb som okontrollerat förföljer och förgör människor av kött och blod.

Rätten att få försvara sig och att inte betraktas som skyldig förrän man faktiskt är dömd är grundlagd i de mänskliga rättigheterna. Vi har ett domstolsväsende just för att hantera konflikter mellan olika intressen. Nätet, och då främst social media, är fantastiskt och har gett oss möjligheter att kommunicera över gränser. Med det följer ett mänskligt ansvar. Besinning och reflektion är nödvändigt. Inte bara för presidenter och höga befälhavare utan för alla. För dig och mig. Demokratin är inte gratis, den har ett pris. Vi måste uppträda som de tänkande och kännande varelser vi är, med ansvar och kärleksfullhet.