Jag har ett fantastiskt jobb. I mitt fall handlar det om att leda en liten avdelning i ett studieförbund. Jag är väldigt stolt över mitt jobb. Efter att ha varit på flera platser och gjort många olika saker är detta något som jag känner kan göra skillnad på riktigt. Folkbildning är något som bygger på tidigare generationers arbete för bildning. Det handlar om att skapa en plats för människor, att bygga ett samhälle och att göra kunskap och reflektion tillgängligt för alla. Folkbildning är att verka för demokrati, kunskapsdelning och delaktighet oavsett var människor bor. Folkbildningens metoder är studiecirkeln där allas delaktighet och kunskap är lika viktig. Vi vill inte ha mätbara mål bara för mätandets skull utan vi vill det som deltagarna vill. Fritt och frivilligt och utan att nödvändigtvis styras utifrån. Det som blir blir utifrån människors intressen, drivkrafter och prioriteringar. Det känns fint och viktigt. I en värld där alltför många inte har rätten att tycka och tänka fritt är folkbildning ett vaccin mot totalitära och förtryckande system.

Folkbildning är också att erkänna vår rätt att tänka självständigt och fritt. Att människor kan vara olika och att mångfald berikar. Att stå upp för friheten att ha sin uppfattning och rätten att få uttrycka den. Att försvara allas rätt att få tänka och tycka. Att få jobba med att människor lär sig nya saker, reflekterar och sprider kunskap. Saker ser olika ut beroende på vilket perspektiv betraktaren har. Vi behöver de olika perspektiven. De berikar och ger ett djup. Vi behöver kunskap.

Finansierat av offentliga bidrag

Mitt studieförbund precis som de övriga nio i Sverige tar emot statsbidrag. Det är ett sätt att omfördela pengar till vad vi tycker är viktigt i samhället. Också det är en fin tanke och något att värna.  Att  använda vårt gemensamma överflöd till sånt vi tycker är viktigt – det är politik. Dessvärre kan alla system också missbrukas och utnyttjas. Alldeles nyligen uppdagades bedrägerier och brottslighet. Flera personer  hade systematiskt och med uppsåt vilselett, rapporterat in fakade studietimmar, förfalskat fakturor och på alla sätt utnyttjat systemet för att berika sig själva. Med all rätt ropar då ansvariga på bättre kontroll, fler uppföljningar och hårdare regelverk. Det är säkert en väg att gå.

Kontrollsystem

Samtidigt funderar jag över hur vi ska kunna kontrollera friheten. Kraven på kontroll av folkbildningen blir en paradox. När vi skapar kriterier och en kontrollapparat skapar vi också system som strävar efter maximal utdelning utifrån kriterierna. Risk finns att eftersom studieförbunden vill leverera maximalt med folkbildning kommer studieförbunden att anpassa sig efter systemen mer än efter det fria och frivilliga som människor efterfrågar. När studieförbunden lär sig vad som genererar mest pengar kanske man ägnar sig åt sådan verksamhet hellre än den verksamhet som människor önskar? Det kan ju vara så lyckligt att människor efterfrågar just det som ger maximal utdelning. Det kan lika gärna inte vara så. Mångfald handlar ju om allas lika värde oavsett hur stor och dominant eller hur liten och icke dominant någon är.

Hotet mot folkbildningen

Ett annat scenario vore att inte längre omfördela pengar till folkbildningen. Vi lever i en tid där allt konkurrerar med allt och när risken för felaktig användning av våra gemensamma tillgångar i samhället är överhängande är det enklaste att strypa tillförseln av pengar. Det drabbar studieförbund som mitt oerhört hårt för då minskar ytterligare våra möjligheter att bedriva verksamhet. Det i sin tur innebär färre möjligheter för dem som allra mest behöver oss. Det blir en ond cirkel, orsakad av bedragare och förskingrare men vars konsekvenser drabbar oskyldiga.

Kvalitet istället för bara kvantitet

Jag önskar att vi kunde hitta ett system där vi mer fokuserar på kvalitet än kvantitet. Där vi självklart värdesätter en fri och oberoende folkbildning som ett komplement till ett mer styrt utbildningssystem. Där vi å andra sidan inte strösslar med pengar utan fungerande kontrollsystem och insyn i hur våra gemensamma skattemedel används men där fokus är mer på kvalitet och mångfald än på kvantitet och timmar. Ett system där vi erkänner både formell kunskap och ett livslångt, informellt lärande. En lösning där bildning och utbildning blir varandras komplement och där det livslånga lärandet får en naturlig hemvist hos studieförbund och folkhögskolor. Det är min djupaste önskan.